Hela grejen med att skaffa en blogg där du döljer din identitet är att kunna skriva tills fingrarna blöder, skriva av alla dina känslor för att sedan känna lättnad över att ha talat om saker du inte talar med någon annan om. Och det är exakt vad jag siktar efter. Det är bara jag som ser, jag kan skriva om allting som stör mig, alla mina hundratals hemligheter som inte ens mina närmsta vet. För man kan ju inte alltid berätta allt, eller kan man?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den 7de vart han min pojkvän. Dagen när han kom hem. Med orden "jag är så glad att jag träffat dig, du är allt jag någonsin velat ha" så vart det han och jag. Och jag kunde inte vara lyckligare. ...

Tre små ord, en liten mening och min gard är längst nere. Jag är 100% utsatt och redo för att sprickorna som lappats ihop att spricka igen. Såra mig inte. ...

Jag saknar honom så mycket. Är det såhär kärlek är? Att behöva tänka på personen fem gånger mer än man tänker på sig själv varje dag? Vad jag än gör så kommer han upp i mitt huvud. Än kan jag inte avgöra om jag älskar det eller hatar det. ...

tre månader och sex dagar är tiden vi har känt varandra. Det verkar som så himla lite tid. Men det har varit vi varje dag. Han kommer hem om en vecka exakt. Finns inget jag längtar efter mer. Bara slöa sista dagarna på lovet tillsammans. Ligga i ...

Varför kan jag inte bara släppa min rädsla att personen ska vara otrogen mot mig? Det är det enda jag tänker på. Han är en fin människa, han är genuin. Jag tror inte att han skulle såra mig. Men tanken är där, och den äter upp mig inifrån. ...