Att alltid lägga upp den arroganta stilen och spela på den i alla sammanhang är det jag mest vill komma ifrån. "Haha ja, för jag bryr mig ju verkligen" fast, jag gör det oftast till en viss del. Jag gjorde innan jag fastnade i spelet iallafall. Jag är nu så långt inne att älska någon inte ens är ett alternativ mer, tanken på att lägga mitt hjärta i någon hand och inte ha någon som helst kontroll över det skrämmer livet ur mig. Varför skulle jag? När det senast var i hans hand, som klämde tills illamåendet och yrseln sprack upp, "jag måste prata med dig" "jag har gjort något dumt" "jag är ledsen men jag var full". Full av idioti. Känslan att lägga mitt hjärta i någons hand skrämmer livet ur mig, men samtidigt vill jag. Känna kärlek och trygghet. Vart hittar man egentligen sånt?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den 7de vart han min pojkvän. Dagen när han kom hem. Med orden "jag är så glad att jag träffat dig, du är allt jag någonsin velat ha" så vart det han och jag. Och jag kunde inte vara lyckligare. ...

Tre små ord, en liten mening och min gard är längst nere. Jag är 100% utsatt och redo för att sprickorna som lappats ihop att spricka igen. Såra mig inte. ...

Jag saknar honom så mycket. Är det såhär kärlek är? Att behöva tänka på personen fem gånger mer än man tänker på sig själv varje dag? Vad jag än gör så kommer han upp i mitt huvud. Än kan jag inte avgöra om jag älskar det eller hatar det. ...

tre månader och sex dagar är tiden vi har känt varandra. Det verkar som så himla lite tid. Men det har varit vi varje dag. Han kommer hem om en vecka exakt. Finns inget jag längtar efter mer. Bara slöa sista dagarna på lovet tillsammans. Ligga i ...

Varför kan jag inte bara släppa min rädsla att personen ska vara otrogen mot mig? Det är det enda jag tänker på. Han är en fin människa, han är genuin. Jag tror inte att han skulle såra mig. Men tanken är där, och den äter upp mig inifrån. ...