Alltså, skräcken som flyger fram som en hök när det pirrar i magen. Att bara se ditt namn gör att det pirrar. "Fjärilar i magen" som man säger. Han drog handen genom mitt hår och sa att han önskar han kunde få ha mig varje dag. Jag minns att jag rös genom hela kroppen, och sedan förstörde situationen genom att bli generad och en aning nervös. Men, han och jag får inte bli något, han är för ung för mig, egentligen. Folk skulle skratta, undra och håna. Men han får mig att fnittra. Jag brukar inte fnittra och fjärilarna som en gång låg där stendöda har mirakulöst vaknat till liv. På grund utav dig, ditt leende och ditt skratt mestadels. Men jag vägrar tillåta mig själv att släppa tyglarna, precis som alltid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den 7de vart han min pojkvän. Dagen när han kom hem. Med orden "jag är så glad att jag träffat dig, du är allt jag någonsin velat ha" så vart det han och jag. Och jag kunde inte vara lyckligare. ...

Tre små ord, en liten mening och min gard är längst nere. Jag är 100% utsatt och redo för att sprickorna som lappats ihop att spricka igen. Såra mig inte. ...

Jag saknar honom så mycket. Är det såhär kärlek är? Att behöva tänka på personen fem gånger mer än man tänker på sig själv varje dag? Vad jag än gör så kommer han upp i mitt huvud. Än kan jag inte avgöra om jag älskar det eller hatar det. ...

tre månader och sex dagar är tiden vi har känt varandra. Det verkar som så himla lite tid. Men det har varit vi varje dag. Han kommer hem om en vecka exakt. Finns inget jag längtar efter mer. Bara slöa sista dagarna på lovet tillsammans. Ligga i ...

Varför kan jag inte bara släppa min rädsla att personen ska vara otrogen mot mig? Det är det enda jag tänker på. Han är en fin människa, han är genuin. Jag tror inte att han skulle såra mig. Men tanken är där, och den äter upp mig inifrån. ...