Han slog upp ögonen, la sig på min axel och sa sömnigt "du är verkligen världens bästa, jag älskar dig". På morgonen minns han inte det för att "han sov" och slänger ur sig att han inte älskar mig men han gillar mig mycket. Det kändes som en snara som drogs runt min hals i ett tappert försök att hålla tårarna inne. Han behöver inte älska mig men vid de flera olika tillfällerna han börjat tagit upp det och även de dagliga "i love you baby", så har det gett mig något slags hopp, om att en dag kommer han älska mig, fast jag knappt är säker på ifall jag älskar honom än.

Vi har det överlag bra... Det enformiga skrämmer mig, när man börjar hitta de negativa sidorna. Han har visat upp några av sina dåliga sidor. Undra om har sett någon av mina?

Vi har det överlag bra... Det enformiga skrämmer mig, när man börjar hitta de negativa sidorna. Han har visat upp några av sina dåliga sidor. Undra om har sett någon av mina?